Valet




" Nålar sticker henne, knivar skär henne. 
Flickan kan vara perfekt, flickan ser det, flickan ska vara perfekt.
Vill vara perfekt, kniven skär, nålen sticks, men nu är hon perfekt. Flickan ville ha större, större allt, mindre allt. Flickan är glad, flickan ler, flickan är inte glad.
Vi sticker igen, skär igen.
Nu är hon perfekt, igen, hon ser.
Nu har hon bröst, flickan la sig för kniven, nu har hon läppar, nålen fick sticka, men nu mår hon bra. För hon har allt. 
Allt, tills hon ser det igen, det hon vill vara, men aldrig kan bli igen.
Flickan är ärrad, ärrad för livet.
Snart ser hon det, det ingen annan såg, ser, nu ser hon det igen.
Flickan försvann."




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0